Johannes Wätterbäck har odlat i mer än trettio år. På balkonger, i pallkragar, i planteringar runt knuten i hyreshuset i Västerås
men inte minst i sin skogsträdgård utanför Flen där allt en gång började. Idag driver han en av Sveriges största odlingsbloggar,
Farbror Grön, ihop med livskamraten Theres Lundén. Tillsammans delar de med sig av sina odlingskunskaper och sitt kretsloppstänkande.
Text: Emil Berglund / Foto: Farbror Grön
Det var i myllan runt det knuttimrade huset utanför Flen som odlingsintresset en gång började för Johannes Wätterbäck. Sedan dess har han tillsammans med sin partner Theres drivit ett antal odlingsprojekt i stadsmiljöer. Både på platser där det är möjligt att odla, men också på platser där det tidigare inte ansetts ha varit möjligt; på allt från tak till outnyttjade bortglömda rabatter. Men det är till skogsträdgården utanför Flen som familjen ideligen återvänder, både för rekreation och för att skapa nya odlingar.
– Att jag idag kan inspirera andra till att börja odla själv beror nog på att min väg kantats av misslyckanden. Att odla är att ständigt åka på käftsmällar, men man måste lära sig av motgångarna och inte ge upp. Det är de som inte ger upp som kommer stå där med en skörd i slutänden, säger Johannes.
Även om Johannes odlat under lång tid så tvekade han länge att ta steget att göra det på heltid, med rädsla att lusten skulle försvinna. Men det blev precis tvärtom, intresset fördjupades. Det som en gång började med några försiktiga blogginlägg som Farbror Grön har idag växt till en av Sveriges största odlingsbloggar och mängder av följare i sociala medier. Ett forum och nätverk som både diskuterar sinsemellan och inspireras av Johannes och Theres många uppdateringar med både odling, recept och tips om förädling av skörden.
– Vi har jobbat med Farbror Grön i tio år. Det har tagit lång tid att bli etablerade och det är fantastiskt att kunna inspirera andra till att själv våga prova på odlandet, och kanske undvika några av de misstag jag gjort. Att odla är att själv ta makten över maten och vi märker ett allt större intresse, inte minst de senaste månaderna i Coronakrisens spår. Många vill inte längre bara odla lite tomater för att det är mysigt. Man funderar på om odling kan bidra till att man i större utsträckning blir självförsörjande.
– Det kan ha en ganska stor roll, men att odla själv i den omfattning som då krävs är inte helt lätt, man måste ha en uthållighet. I vårt klimat kräver det en stor framförhållning. Det är en stor apparat om man tänker att man ska hålla en familj på fyra personer mätta under ett helt år. Man kanske får släppa lyxgrödorna och tänka överlevnad genom att fokusera på det som funkar bäst i ett subarktiskt klimat, säger Johannes.
Alla som odlar bildar snart sin egen uppfattning om vad som fungerar eller inte. Johannes har gått sin egen väg och drivs av att experimentera och se vad som händer. Ett nästintill vetenskapligt angreppssätt för att se om gamla sanningar är giltiga eller om man kan sticka hål på någon föreställning kring hur saker ska göras. Kanske är det Johannes bakgrund som rocksångare, kanske är det uppväxten i Flen, som format en inneboende skepsis mot auktoriteter. Ifall någon säger något tvärsäkert vill han gärna testa motsatsen. Som att så tomater i mars i ett ouppvärmt växthus.
– Ifall någon säger att ”det är så bra med organisk odling” då vill jag prova att göra o-organisk odling för att testa. Jag väljer inte sida utan vill bara navigera bland alla odlingsfloskler kring hållbarhet och trollkunskaper kring odling. Jag vill upptäcka själv vad som händer och vad som fungerar för mig.
En stor del av Farbror Grön är, förutom själva odlandet, även att skriva, fotografera och föreläsa. Allt i ett medielandskap där inte längre cash, utan content, är kung. Men flödet i sociala medier är inte ensidigt för Johannes och Theres. De många dialogerna leder till nya insikter som ger riktning och nytt innehåll.
– Jag tycker om alla aspekter av det och vi samarbetar bara med de som känner samma glädje till odlandet som vi. Men det är i själva odlandet som jag hittar mitt djupaste flow. Att odla är så organiskt. Livet blir inte på riktigt om man inte odlar. Det förstärker årstiderna och hela varandet. Att inte odla skulle kännas tomt, ett ickelevande liv, säger Johannes som njuter av att se saker växa fram och av att komponera framtidens rabatter och grönsaksodlingar.
– Jag jobbar inte bara med händerna i jorden utan tänker samtidigt i olika scenarier. Ibland kan en vision växa fram: hur skulle de här broccolibladen se ut tillsammans med den här zinnian? Och så planterar jag om något för att få det närmare visionen. Men som i alla scenarier blir det sällan precis som man tänkt sig. Växternas lynnighet kör ofta över Johannes nog så utarbetade planer. Att finna sin egen väg gör också att gängse definitioner i trädgårdsböcker inte är ett absolut rättesnöre.
– Jag samodlar ofta och bedriver inte växelbruk enligt skolboken. Ogräset kan växa men i mitt eget sinne ser jag ofta de estetiska aspekterna i planteringen. Det är som att måla en tredimensionell tavla. Men oavsett hur jag komponerar så växer det ändå som det själv vill. En stor del av veckans timmar spenderar Johannes med fingrarna i myllan. Eller runt en skottkärra för att forsla mer jord till eller från någon av de nya planteringarna. Men även om odlande är en givande aktivitet så är det inte ett mål i sig.
– Slutmålet är ändå att få äta upp det vi odlar i en god måltid. Och fägringen i odlingarna, den kan man njuta av oavsett. Jag kan även se en skönhet i det förmultnande, hela kretsloppets gång är betydelsefullt för mig.
– Att man är villig att lägga ned det arbete som krävs. Att man har tålamod. Många vill se resultat på en gång, men så funkar det ju inte. Man måste vara envis, och det är svårt att följa ett specifikt manus. Man måste vara systematisk och tänka i flera steg. Det gäller att inte ge upp utan se det som ett spännande äventyr. Speciellt i stadsodlingar ser man ganska tydligt att många ser det som lite modernt och urbant, men man ger ofta upp efter något år.
Att ständigt odla grönsaker, bär och frukt har naturligt lett till frågan vad man ska göra med skörden. På sin blogg har Johannes och Theres genom åren skrivit tusen inlägg med recept och odlingstips. Ganska snart växte behovet av att sammanfatta all odlingskunskap och tankar om självhushåll i tryckt form och bokskrivandet tog form. Om de två första böckerna handlade om själva odlingen så har den senaste som släpptes under 2020 fokuserat mer på vad man kan göra av själva skörden.
– Vi märkte att det fanns många som undrade hur man på bästa sätt ska ta hand om skörden när man väl står där med ett förhoppningsvis prunkande grönsaksland. Så i ”Skörda, lagra, laga” fokuserar vi både på hur man kan laga till och förädla genom att torka, syra och lägga in sin skörd. I boken beskriver vi också hur man kan få skörden att räcka länge genom att skörda smart.
Ekologisk odling, café,restaurang, andelsjordbruk och stuguthyrning.
Småskalig ekologisk odling med fokus på permakultur.
En idéburen mötesplats för gastronomi, odling och hållbar utveckling.
Genom att ange din e-postadress här kommer du att bli registrerad som prenumerant på Stolt Mat i Sörmland – aktörer som hanteras av Stolt Mat i Sörmland. Du kan enkelt avregistrera dig med en länk som finns i varje nyhetsbrev.
